Berättaren från Casablanca
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
I fristaden vid havet vänds tragedi till hopp och tröst – och kanske – kärlek …
2010 flyttar Zoe in i en villa i Casablanca tillsammans med sin man. Under en planka på vindsvåningen finner hon en över sjuttio år gammal dagbok, skriven av en ung flicka på flykt med sin familj undan nazisterna som ockuperat Frankrike. Zoe börjar läsa. Snart har hon fått nya perspektiv. På allt …
Casablanca, Marocko, 2010. Det är bara två dagar sedan Zoe och hennes make Tom flyttade in i sitt nya hem, en elegant villa i de franska kvarteren. Och på schäslongen i vardagsrummet tronar redan May McConnaghy, från kvinnoföreningen. ”Oroa dig inte för värmen”, säger hon. ”Jag hör till välkomstkommittén. Det känns alltid fint att träffa de nyanlända och hjälpa dem att komma i gång. Marocko kan kännas som en kulturkrock till en början, men här är du bland vänner. Vi utlänningar håller ihop. Vi vet alla hur det känns att komma till en helt ny plats.”
Men för Zoe är det inte bara att vara ny i ett främmande land som känns omtumlande, det är allt det andra också, allt det svåra hon bär på – inte minst när det gäller Tom.
En tidig morgon ger sig Zoe av på promenad. När hon ser havet känner hon sig stolt över att ha gått så långt på egen hand. Men på tillbakavägen slår den obarmhärtiga hettan till, Zoe går vilse i gränderna och drabbas av panik. Då står plötsligt Alia framför henne, hemhjälpen som lugnt för henne hem till villan på den breda boulevarden.
Hur kunde jag få för mig att försöka navigera i den nya staden på egen hand? Zoe bannar sig själv medan hon drar sig tillbaka till vindsvåningen. Det är då hon gör upptäckten som kommer att förändra hela hennes tillvaro.
Vindsgolvet knakar och när Zoe drar bort mattan ser hon att en planka är skev. Där under gömmer sig en anteckningsbok i skinn och en liten låda. Zoe öppnar locket och plockar upp föremålen. En fjäder, en glasskärva och en davidsstjärna. Så slår hon upp den gamla dagboken och börjar läsa
Snart har Zoe fått nya perspektiv. På allt. Och kanske hopp om att läka sitt sargade hjärta?
Casablanca, nyåret 1941. Tolvåriga Josie är ledsen över att ha lämnat Frankrike, skriver hon i dagboken hon fått av sin far i julklapp, men tycker också att det ska bli spännande att åka vidare till släkten i Amerika. Varken hon eller hennes familj anar ännu att den fristad de funnit i väntan på visum är bedräglig. För när nazisterna blir allt fler i staden ökar livsfaran, dag för dag …
Läs mer
Fiona Valpy
Fiona Valpy är en hyllad bestsellerförfattare, vars böcker har översatts till mer än trettio olika språk runt om i världen. Hon hittar sin inspiration i starka kvinnors berättelser, i synnerhet de från Andra världskriget. Den noggranna researchen berikar hennes skrivande med en lyhörd känsla för tid och plats. Fiona bodde under sju år i Frankrike, efter att ha flyttat dit från Storbritannien 2007. Hon har numera återvänt och bosatt sig i Skottland. Hennes kärlek till dessa båda länder, deras människor och historier präglar de böcker hon skriver.
I fristaden vid havet vänds tragedi till hopp och tröst – och kanske – kärlek …
2010 flyttar Zoe in i en villa i Casablanca tillsammans med sin man. Under en planka på vindsvåningen finner hon en över sjuttio år gammal dagbok, skriven av en ung flicka på flykt med sin familj undan nazisterna som ockuperat Frankrike. Zoe börjar läsa. Snart har hon fått nya perspektiv. På allt …
Casablanca, Marocko, 2010. Det är bara två dagar sedan Zoe och hennes make Tom flyttade in i sitt nya hem, en elegant villa i de franska kvarteren. Och på schäslongen i vardagsrummet tronar redan May McConnaghy, från kvinnoföreningen. ”Oroa dig inte för värmen”, säger hon. ”Jag hör till välkomstkommittén. Det känns alltid fint att träffa de nyanlända och hjälpa dem att komma i gång. Marocko kan kännas som en kulturkrock till en början, men här är du bland vänner. Vi utlänningar håller ihop. Vi vet alla hur det känns att komma till en helt ny plats.”
Men för Zoe är det inte bara att vara ny i ett främmande land som känns omtumlande, det är allt det andra också, allt det svåra hon bär på – inte minst när det gäller Tom.
En tidig morgon ger sig Zoe av på promenad. När hon ser havet känner hon sig stolt över att ha gått så långt på egen hand. Men på tillbakavägen slår den obarmhärtiga hettan till, Zoe går vilse i gränderna och drabbas av panik. Då står plötsligt Alia framför henne, hemhjälpen som lugnt för henne hem till villan på den breda boulevarden.
Hur kunde jag få för mig att försöka navigera i den nya staden på egen hand? Zoe bannar sig själv medan hon drar sig tillbaka till vindsvåningen. Det är då hon gör upptäckten som kommer att förändra hela hennes tillvaro.
Vindsgolvet knakar och när Zoe drar bort mattan ser hon att en planka är skev. Där under gömmer sig en anteckningsbok i skinn och en liten låda. Zoe öppnar locket och plockar upp föremålen. En fjäder, en glasskärva och en davidsstjärna. Så slår hon upp den gamla dagboken och börjar läsa
Snart har Zoe fått nya perspektiv. På allt. Och kanske hopp om att läka sitt sargade hjärta?
Casablanca, nyåret 1941. Tolvåriga Josie är ledsen över att ha lämnat Frankrike, skriver hon i dagboken hon fått av sin far i julklapp, men tycker också att det ska bli spännande att åka vidare till släkten i Amerika. Varken hon eller hennes familj anar ännu att den fristad de funnit i väntan på visum är bedräglig. För när nazisterna blir allt fler i staden ökar livsfaran, dag för dag …
Läs mer